Avancerad kommunikation
i trådlösa larm idag

På senare år har det blivit allt vanligare att använda sig av trådlösa larmdetektorer och larmsystem. De första mer spridda systemen med trådlös teknik dök upp redan runt 1990. I USA fick de snabb spridning för skydd av exempelvis byggarbetsplatser. Men det dröjde till slutet av 1990-talet innan installationerna tog fart på allvar här i Sverige. Det som skedde då var att flera stora säkerhetsföretag, med Securitas i täten, började sälja trådlösa larm på konsumentmarknaden. Resultatet ser vi idag. Försäljningen av villalarm till privatpersoner består numera nästan uteslutande av trådlösa system.

Tjänsteintäkter i fokus
De trådlösa konsumentlarmen är normalt mycket enkla att installera. En centralenhet kopplas till telefonledning eller GSM-enhet och ett litet antal trådlösa detektorer placeras sedan ut på valfri plats i villan eller lägenheten. Kunden kan i praktiken sköta installationen själv, även om det i praktiken ökar risken för helt felplacerade detektorer.
Ur affärs synpunkt spelar detta inte så stor roll för säkerhetsföretagen. Det väsentliga idag är inte att installera larm utan att knyta upp kunden till bevakningskontrakt – som behöver förnyas årligen. Själva installationen håller på att marginaliseras, och de trådlösa larmen har förtydligat denna trend. Det hela liknar i viss mån den klassiska situationen där en mobilteleoperatör skänker bort mobiltelefonen i samband med tecknandet av ett abonnemang.

Hybridsystem vinner mark
Det är emellertid inte bara på konsumentmarknaden de trådlösa larmen förekommer idag. Även vid företagsinstallationer händer det allt oftare att man tar till trådlös teknik. I praktiken handlar det om tre till fyra typer av situationer.
Ofta installeras s.k. hybridsystem (blandade system). Detta är det snabbast växande segmentet för trådlösa larm på företagsmarknaden. Här kompletteras en klassisk, fast larminstallation med trådlös teknik. Man kan till exempel ta till trådlösa detektorer när ett befintligt larmsystem ska kompletteras till en mindre del, eller när det finns behov av att ha flyttbara detektorer. Det kan till exempel handla om att detektorerna behöver placeras på speciella platser där det visar sig vara svårt att dra kabel. Det kan också handla om kulturhistoriskt intressanta lokaler där man helt enkelt inte får dra sina kablar hur som helst. Än så länge är det ganska få företag som helt och hållet baserar sina inbrottslarm på trådlös teknik. Däremot är det alltså vanligt att blanda teknik. Vid sidan av inbrottsdetektorerna finns det idag också några tillverkare av brandlarm som tillhandhåller trådlösa detektorer.

Tillfälliga installationer
Arbetsplatslarm och överfallslarm är några andra segment av larmmarknaden där trådlös teknik fått mycket starkt fäste – och det av förklarliga skäl.
Arbetsplatslarm brukar användas som samlingsnamn för larmsystem som installeras vid maskiner, på byggarbetsplatser och liknande. Här faller det sig ofta naturligt att använda trådlös teknik. Det kan till exempel handla om byggbaracker som används under några månader på en arbetsplats och sedan flyttas, om skogsmaskiner på en avverkningsplats där trådlösa detektorer kopplas ihop med larmöverföring via GSM eller radiolänk – eller operatörslarm som används som personligt nödstopp och larmskydd för personer som arbetar intill farliga maskiner.

Överfallslarm
Det sistnämnda är naturligtvis närbesläktat med överfallslarm, ett område där trådlösa system idag vunnit kraftig acceptans. De klassiska larmknäpparna under bordet finns kvar på många håll, men så snart personal i speciellt riskutsatta miljöer behöver röra sig brukar det snabbt börja ställas fackliga krav på bärbart överfallslarm. Vi ska återkomma till detta område och beskriva det i detalj i en kommande artikel.

Kontroversiellt med trådlös teknik
Inom larminstallationsbranschen har många varit minst sagt tveksamma till trådlösa larm. De flesta installatörer har som bekant lång erfarenhet av ledningsdragning i trådbundna system, men inte lika omfattande kunskap om hur radiosystem fungerar och projekteras. Därför har det också funnits en markerad tröskel för tekniken. Några installatörer har motarbetat de trådlösa systemen helt och hållet, medan andra har accepterat dem och börjat sälja trådlösa system som komplement.

Se upp med skräpet!
Precis som med alla tekniska nymodigheter har dock kvaliteten på utrustning och detektorer skiftat kraftigt. Eftersom den tekniska erfarenheten varit begränsad har en del installationsföretag valt att importera prisbilliga system på egen hand, främst från Kina och Sydostasien. Det här har inneburit att den svenska marknaden numera är fylld av olika trådlösa larmfabrikat där radiotekniken under skalet på enheterna skiftar ganska kraftigt i kvalitet. Det gäller alltså att i viss mån se upp. En trådlös detektor som är alltför störkänslig kan snabbt visa sig bli en riktigt dålig affär, om den genererar falsklarm och till slut måste bytas ut.

Första generationen
Hur fungerar den trådlösa larmtekniken? Sedan larmen introducerades har utvecklingen passerat flera olika stadier. Den första generationen larm byggde på väldigt enkla, analoga radiosystem där man skickade signaler i klartext mellan en sändare och en mottagare. Kommunikationen var alltså helt okrypterad och skedde enligt en princip som somliga brukar kalla ”shout-and-pray”. Det fanns med andra ord inte någon egentlig återföringskanal mellan sändare och mottagare. Det gick inte att skicka några kvittenser över radiolänken – och det gick inte att övervaka linjen och kontrollera att detektorn verkligen fungerade. I vissa fall formgavs enheter på sådant sätt att de skickade en larmindikation flera gånger i tät följd för att verkligen garantera att larmet gick fram.
Efterhand märkte man förstås att det här inte var något bra system. Man kunde inte detektera felaktigheter i installationen, tillfälliga störningar kunde lätt slå ut larmet – och naturligtvis var avsaknaden av ordentligt sabotageskydd illavarslande.

Andra generationen
Det hela ledde till att man tog fram en andra generation system där man försåg mottagaren eller centralenheten med en klocka och såg till att detektorerna (sändarna) skickade korta testpulser med jämna mellanrum. Genom att programmera systemet att förvänta sig sådana testpulser med viss regelbundenhet, till exempel en gång per dygn eller en gång per halvtimme, introducerade man ett enklare fel- och sabotageskydd, där man omedelbart slog larm om testpulsen av någon anledning uteblev. Men fortfarande skickades signalerna ofta i klartext, eller med något enklare strömkrypto.

Tredje generationen
För att råda bot på detta började några tillverkare utveckla en tredje generation trådlösa larmsystem. De introducerades på marknaden runt sekelskiftet. Här har man plötsligt tagit klivet från passiv mottagning till fullfjädrad datakommunikation. Både sändare och mottagare byggs som radiomodem, med möjlighet att både sända och ta emot information. Därmed ligger dörren helt öppen för att skicka larmkvittenser över länken, utföra avancerade funktionstester och till och med uppgradera programvara i speciellt avancerade larmdetektorer direkt över larmlänken.
Istället för att förlita sig på regelbundna testsignaler ligger larmlänken öppen åt båda håll i dessa system. När ett larm skickas kommer det att upprepas till dess centralenheten svarar med en kvittens. Dessutom innebär tekniken att man relativt enkelt kan kryptera larmlänken.
Den stora nackdelen med den tredje generationen trådlösa larm är möjligen priset. Det är ungefär tre gånger så dyrt att basera sin installation på den tredje generationen system med radiomodem som på den första generationens enkla sändare och passiva mottagning.

USA och Europa dominerar
Av de trådlösa larmsystem som säljs idag kommer många från tillverkare i Asien, som har en omfattande tillverkningen av enklare system med passiv mottagning. Utvecklingen av radiomodembaserade larm sker däremot till största delen i USA och Europa.

Digital teknik säkrare
Kommunikationen i ett typiskt trådlöst larm sker över speciella larmfrekvenser. Vanligen är de inte speciellt licensierade utan delas med andra eventuella system i grannskapet. När de trådlösa larmen introducerades använde de flesta system ett frekvensband runt 433 MHz, men på senare år har ett nytt band tagit i bruk runt 868 MHz. Man får visserligen längre räckvidd med ett larm som arbetar vid 433 MHz, men antennen blir längre och sändaren mer energikrävande. Idag har därför de flesta tillverkare flyttat och bygger sina sändare för frekvensbandet 868 MHz. I takt med att de trådlösa larmen blivit populära har det därför på sina håll blivit riktigt trångt i radiometern kring denna frekvens.

”Attack-tiden”
I detta sammanhang bör man notera att det är viktigt att skaffa sig ett larmsystem som inte använder radiolänken onödigt mycket. Vissa talar om ”attacktiden” som en beteckning för hur snabb larmkommunikationen är över länken. Med en lång attacktid ökar risken för störningar eller konkurrens från intilliggande system. Det är också viktigt att skaffa sig ett system som arbetar med digital kommunikation över larmlänken. Tidigare hände de ofta att kolliderande analoga signaler skapade positiv interferens, alltså adderade styrkan hos varandra, vilket i olyckliga fall innebar att larmmottagaren reagerade (triggade) och indikerade falsklarm. Med kravet på en digital bitföljd för att slå larm undviker man detta problem.

Repeatrar ökar räckvidden
Ett annat fenomen som börjar synas idag är möjligheten att koppla ihop trådlösa enheter i en kedja och få dem att fungera som repeatrar för varandra. På så sätt kan man överbrygga tidigare räckviddsbegränsningar. Normalt brukar man säga att larmlänken beroende på utförande håller för en punkt-till-punktförbindelse på maximalt 500 meter.
När man kopplar enheterna i en kedja börjar man närma sig den datakommunikation som återfinns i företagens datanät. Här adresseras all trafik och man lägger upp en fast (statisk) routingtabell som sprids till enheterna i nätet. Tabellen talar om för radioenheterna hur de ska hantera en inkommande larmsignal – beroende på vilken mottagaradress den är försedd med.
Ett system av det här slaget kan till exempel användas vid installationer i stora butikslokaler, centrumanläggningar, spårvagnsnät och liknande.