Brandlarmet har blivit trådlöst

Idag används trådlös signalöverföring inte bara i inbrottslarm och personlarm. Även branddetektorer går numera att få i trådlöst utförande. Driftsäkerheten hos dessa batteridrivna detektorer med inbyggda radiosändare är det inget fel på. De fungerar lika bra som trådanslutna.
Men det gäller givetvis att redan från början undersöka radiomiljön ordentligt i de lokaler där installationen ska ske. När detta väl är gjort – och man placerat ut sina detektorer – fungerar anläggningen precis som ett vanligt brandlarm. Genom att snåla på energianvändningen kan en detektor av detta slag hållas i drift under flera år innan det är dags att byta batteri.

Få leverantörer
Hittills är det inte speciellt många larmtillverkare som nappat på möjligheten att ta fram trådlösa branddetektorer. Men det finns en handfull fabrikanter, varav tre är representerade på den svenska marknaden. Det är dels två brittiska företag, EMS och Ziton, som tagit fram utrustning gemensamt och finns representerade i Sverige via WPS och Elektroskandia, dels tyska Siemens som kompletterat sitt utbud på larmsidan med trådlös teknik.

Allt fler tillbehör
De första detektorerna av det här slaget började dyka upp redan runt 1995, men det är först de senaste fem åren utvecklingen tagit mer ordentlig fart. På det trådlösa området finns idag klassiska detektorer för värme och rök, kombinationsdetektorer där rökkänsligheten vrids upp ett steg när man detekterat förhöjd värme, kombinationsdetekteror med inbyggd sirén och detektorer med inbyggd röstlarm (intalat utrymningslarm). Det sistnämnda är betydligt vanligare utomlands än här hemma i Sverige.
Dessutom har en av tillverkarna, EMS, även kompletterat sitt produktprogram med en trådlös manuell brandlarmsknapp (”krossa glaset”-dosa). Det finns med andra ord detektorer så det räcker.

Konservatism hämmar
Något som hittills hållit tillbaka utvecklingen på det här området är en allmän konservatism bland installatörerna. Som bekant är larminstallationer en bransch där det dragits kabel sedan urminnes tider – och där kabeldragningen ofta utgör en betydande del av intäkterna. Men det finns onekligen också en prisskillnad på själva detektorsidan. Trådlösa detektorer innehåller en liten sändare och blir ofrånkomligen dyrare än traditionella detektorer. Prisskillnaden är emellertid ganska liten idag – trådlöst kostar runt 20 procent mer – och därför är totalkostnaden ett mer rättvisande mått när man vill jämföra kostnaderna vid kabelbunden respektive trådlös installation. Vid nybyggen, när man redan håller på med mer omfattande kabeldragning i fastigheten, är det fortfarande billigare att fortsätta använda sig av trådbundna detektorer. Däremot kan det vara praktiskt att använda sig av en trådlös undercentral vid komplettering av ett befintligt brandlarm – och framför allt går det snabbt!

Projektering
Installationen av ett trådlöst brandlarm börjar alltid med en inmätning, där man kontrollerar hur radiomiljön ser ut och hur radioöverföringen fungerar från de olika detektionspunkterna i fastigheten. Ofta mäter man även upp ett antal alternativa placeringar, framför allt om man har anledning att förvänta sig förändringar framöver, exempelvis stora rum som kan komma att bli uppdelade. Ibland upptäcker man redan i detta läge att signalen från en del detektorer är väldigt svag, vilket leder till att man får sätta in förstärkare mellan detektor och central.

EN54-normen regerar
Vad gäller själva branddetekteringen följer alla fabrikanterna de befintliga EN54-normerna. Däremot finns det ännu ingen färdig standard för radioöverföringen mellan detektor och central, även om det pågått diskussioner i branschen sedan en tid tillbaka.
Tidigare hade man även vissa problem med centralerna, eftersom de inte var godkända för direktkoppling till brandkår. Detta ledde till att man fi ck komplettera anläggningen med en godkänd central. Detta problem lär dock vara undanröjt idag.

Favoritapplikationerna
Ett område där trådlösa brandlarm blivit riktigt populära idag är brandskydd av kulturbyggnader. Där har man ofta ganska omfattande restriktioner att ta hänsyn till vid installation av el, vvs, telefoni och larm. Ett närliggande område är muséer. Dessutom lämpar sig trådlösa detektorer utmärkt i miljöer där skyddsobjekten ligger utspridda. Paradexemplet är Skansen i Stockholm, med ett stort antal små, kulturskyddade byggnader. Där fi nns också en av de större installationerna i Sverige av trådlösa branddetektorer. Ett annat marknadssegment där trådlöst vinner mark är platser där man ställer krav på att kunna flytta detektorerna. Ett exempel är biutrymmen i större hyresfastigheter, där man ofta vill komplettera det befintliga brandlarmet med extra skydd i framför allt vindsutrymmen.

Man kan använda sig av sändare som arbetar med frekvenser kring 868 MHz, men
där får man ofta arbeta med förstärkare. Ett alternativ är att gå till 169 MHz och
minimera den utsända effekten för att spara på batteriet.

Val av radiosändare
Vid vilka tillfällen är det då olämpligt att installera ett trådlöst brandlarm? Det beror i viss mån på vilka radiosändare man har i detektorerna. Man kan använda sig av sändare som arbetar med frekvenser kring 868 MHz, men där får man ofta arbeta med förstärkare. Ett alternativ är att gå till 169 MHz och minimera den utsända effekten för att spara på batteriet. Men i detta frekvensområde kan man få problem med radioabsorption i vatten. Byggnader som inrymmer stora bassänger kan alltså innebära vissa problem. Tjocka betongmurar och stålbarriärer, exempelvis ombord på fartyg, kan också ställa till det för den som vill installera ett trådlöst brandlarm. Men ofta fungerar radiospridningen så länge man håller sig inom det skal som fartyget utgör.

Kostnad styr lämplighet i att använda trådlöst
Egentligen utgör varken vatten eller stålskrov några absoluta hinder, eftersom det alltid går att fånga upp och förstärka svaga detektorsignaler så att de i slutänden når centralen. Men det ökar naturligtvis installationskostnaden. Optimal lösning Om man inte har estetiska eller kulturhistoriska krav att ta hänsyn till är det givetvis den krångliga kabeldragningen man vill undkomma. Sedan fi nns det naturligtvis en rent brandteknisk fördel med trådlösa detektorer. De kan nämligen placeras precis där det är optimalt ur brandskyddssynpunkt – utan att ta hänsyn till någon kabeldragning.